Mia Pääsuke

Imorgon, den 22 oktober 2010, är en dag jag önskar man kunde hoppa över. En dag man kan spola bort, radera. Det ska föreställa ett farväl. Men sen då? Ska man släppa allt då och gå vidare? Är det meningen att jag och alla andra ska gå vidare i livet och leva lyckliga i alla våra dar? Medan våran kära vän fick sluta sitt liv vid bara 19års ålder på grund av en olycka? Samtidigt som våra liv faktiskt kommer att gå vidare så kommer vi aldrig att glömma, det kommer alltid stunder när vi skänker en tanke, en tår eller ett leende för dig. Det kommer alltid uppstå saknad och tomrum, samtidigt som du har fyllt en plats i många människors hjärta och minnen.

Så nu gäller det att klara av morgondagen och alla dagar efter det. Jag önskar att jag någon gång får veta att du har det så jäkla bra nu att jag aldrig någonsin kommer att tycka synd om dig mer. Jag önskar att jag slapp oroa mig över hur du har det och känna sorg över hur kort ditt liv blev. Jag önskar att du har det så jäkla mycket bättre än oss nu,  för det förtjänar du!

Morgondagen kommer inte bli ett farväl för dom flesta, det kommer att bli en början på ett liv utan en fantastisk ung man.